Efter min första förlossning(som inte alls blev som vi hade trott eller föreställt oss) var jag i valet och kvalet kring huruvida jag skulle skriva något om det. Då valde jag att inte skriva en förlossningsberättelse trots att jag bloggade aktivt under den tiden. Denna gång känner jag att det ändå känns viktigt att berätta och dela med sig av något som varit uppe på tapeten otroligt mycket de senaste åren i media både i olika tidningar, debattartiklar, sociala medier etc. Förlossningsvården i Sverige går igenom en otroligt tuff period där villkoren för barnmorskor är under all kritik och födande kvinnor är inte garanterade att få föda på det sjukhus som ligger närmast deras hem längre. Det är fruktansvärt och det gör mig otroligt upprörd, för hade det handlat om ett tillstånd som drabbar män kan jag lova att det hade funnits en lösning för längesedan!!

 

Min förlossning började även denna gången som en blixt från klar himmel. Precis som med Astrid gick jag över tiden med 6 dagar. Det var lördag, vi hade träffat sambons familj på dagen och till middag åt vi hamburgare från Max. På kvällen tittade vi på Breaking Bad efter att Astrid hade somnat och lagom till att vi skulle gå och lägga oss vid 23.30 vaknade Astrid och hade feber så hon fick komma in och lägga sig i vår säng. Sambon hade jättesvårt att sova så han gick och la sig på soffan och tittade på tv och jag låg och svettades bredvid vår lilla kamin ;) Precis när klockan slog 00.00 började det mola rejält nedtill i magen och i korsryggen. Jag låg kvar en stund men då det ej blev bättre gick jag upp och tog två Alvedon, värmde en vetekudde och gick tillbaka till sängen och la mig. Efter ca 1h gick jag upp då värken tilltog trots Alvedon och vetekudde. Jag tog en rejält varm dusch och stod där ett bra tag men värkarna tilltog och jag fick flera gånger ta stöd mot väggen för att härda ut värkarna. 

 

Vid 02.30 gick jag ur duschen och väckte sambon och sa att "jag tror det är dags nu", han hoppades nästan att jag skojade då varken han eller jag sovit något på nästan ett dygn men "dessvärre" var det skarpt läge. Vi ringde min mamma som hade "jour" för att ta hand om Astrid när det var dags så hon åkte direkt hit. Sambon ringde sedan in till förlossningen då värkarna började komma regelbundet och var 2-3st på 10 min. Han berättade läget och hur jag mådde och de bad oss att vänta en liten stund till tills värkarna var 3-4 st på 10 min vilket endast dröjde ca 30 min till och under den tiden hann även den så kallade slemproppen gå när jag gick på toaletten. Så runt 03.15 ringde vi igen och då sa de att vi var välkomna in till förlossningen. 

 

 

Jag hade väldigt smärtsamma och täta värkar i samband med detta så det var jämnt göra att ta sig ut till bilen trots att den står strax utanför huset på vår uppfart(ca 15 m från dörren). Vi tog oss i alla fall in i bilen och vinkade av min mamma. Tack och lov är det bara ett par minuter till sjukhuset hemifrån och under den relativt korta promenaden från bilen upp till förlossningen fick jag stanna flera gånger för att ta stöd mot min sambo för att härda ut värkarna. Väl på förlossningen möttes vi upp av en undersköterska som tog min vikt, blodtryck, bad mig lämna ett urinprov, vilket inte alls gick, och kopplade upp oss på CTG för att se så att bebisen hade det bra därinne. Vi kom in kl. 04.00 och ca 20min efter vi kommit in fick vi träffa en barnmorska som skulle ta om oss. Hon undersökte mig och det visade sig att jag hade öppnat mig hela 8cm(!!!) så det var inte konstigt att jag hade väldigt ont. Vi fick komma in på ett förlossningsrum direkt och jag fick lustgas vilket var en lättnad till att börja med. Jag fick ett gåbord som jag stod och hängde på för det gjorde bara mer ont när jag låg ner så jag valde att stå upp och ta värkarna med stöd av min sambo, gåbordet och lustgas.