Vi måste våga dela med oss!!

 
När man blir mamma och förälder händer mycket i kroppen och knoppen, både kroppsligt och själsligt. Det är en enorm omställning att få ett nytt litet liv att ta hand om, att ge all sin kärlek och värme. En liten person som är till hundra procent beroende av dig och din partner för att överleva och få chansen att utvecklas och växa upp! Överallt läser man om alla dessa mammor/pappor som är sååå lyckliga och allt är ett enda härligt rosaskimrande mys. Men bakom allt det där mysiga och rosaskimrande kan många andra känslor hitta fram, känslor man inte alls har räknat med. Förlossningsdepressioner är så mycket vanligare än vad många tror just för att vi inte pratar om det. Jag tror att mycket av detta grundar sig i att vi skäms över att vara ledsna, nedstämda etc då man enligt normen "ska vara så lycklig när man fått sin bebis och familj".
 
Men det är okej att må dåligt, det är okej att gråta i flera timmar, att känna sig otillräcklig, att få utbrott ibland, att känna att man inte orkar allt detta nya eller kanske att man bara vill sova! Tro mig det är många fler än bara du som känner så. Det är många som efter förlossningen får en depression och därför träffar en psykolog eller kurator för att få ordning på sina tankar och känslor. Att få chansen att prata med någon som kan bekräfta att det du känner eller tänker inte är något farligt eller konstigt. Att kunna få hjälp med hur man ska hantera den nya situationen och hur man mår. En del behöver medicinera en kort stund för att kunna må bättre och det är också okej!
 
Efter att Moa blev sjuk när hon bara var 1v hade jag svårt att hantera allt runt omkring. Jag började må sämre redan i mitten av augusti och mådde sedan dåligt större delen av hösten och inledningen av vintern. Jag hade ingen lust att träffa folk överhuvudtaget, jag orkade inte tänka på framtiden, jag ville bara sova även om vår nattsömn varit bra för att ha två små barn, jag grät ofta, kände mig otillräcklig och klarade inte av någon som helst stress eller press. Allra helst ville jag inte gå utanför dörren överhuvudtaget men tack vare att Astrid gick på förskolan 3ggr/vecka under hösten var jag mer eller mindre tvungen att ta mig ut de dagarna två gånger vilket nog på ett sätt var min räddning!
 
Det var en riktigt tuff höst där jag tillslut efter påtryckningar av familj, sambo och vänner pratade med vår bvc-sjuksköterska om mina tankar och känslor. Jag grät när vi pratade, en hel del faktiskt och jag tror nog att jag pratade ganska osammanhängande för jag kände inte riktigt att jag kunde sortera mina tankar och känslor. Hon skrev i sin tur en remiss till en psykolog på barnhälsovården som jag sedan träffade i början av december. När jag väl kom dit för att träffa henne hade jag redan börjat må bättre tack och lov men det var ändå skönt att få ventilera allt vi gått igenom med både denna graviditet och förlossning samt allt efteråt som graviditeten och förlossningen med Astrid. Psykologen jag träffade bedömde inte att jag hade någon pågående depression när jag var där då men hon släppte mig inte helt bara sådär utan vi hade ett uppföljande samtal tidigare i januari då hon ringde mig och vi pratade igenom hur jag upplevde min situation nu och då jag mått mycket bättre kände jag inte något behov av fortsatt kontakt men hon sa att jag alltid var välkommen att kontakta dem om jag fick ett bakslag. 
 
Självklart är inte alla dagar fantastiska bara för att jag mår bättre nu. En del dagar är skittuffa och vissa dagar känner man att man inte alls orkar med allt vad det innebär att vara förälder men sedan får man det där leendet, den där kramen eller något annat härligt av sina barn som gör allt lite lättare. Det är verkligen en ymnest att få vara förälder, att ha turen att få dela livet med sin partner och två fantastiska tjejer. Som ibland dansar på våra nerver, haha, men som för det mesta är helt underbara!!
 
Är det någon av mina läsare som känner igen sig? Någon som varit med om något liknande? Dela gärna med er om ni känner att ni vill och kan!!
Posted in: Graviditet/barn


Min förlossningsberättelse del 2

Vid 6-tiden undersökte de mig igen och då hade jag inte öppnat mig något mer trots intensivt värkarbete. De valde därför att ta hål på mina fosterhinnor och låta vattnet gå för att försöka hjälpa till lite på traven då bebisen tryckte väldigt mycket nedåt men trots det gick det inte framåt. De valde även att koppla en elektrod på bebisen huvud för att följa hjärtljuden mer tydligt, de hade nämligen börjat sjunka lite och sedan tog det en stund innan bebisen hämtade sig till normala nivåer igen. Strax efter att vattnet hade gått så fick jag ännu mer intensiva värkar och då hjälpte inte lustgasen, med tanke på att vi trodde att det var ett tag kvar då jag inte hade öppnat mig mer bad jag om att få en epidural för att få vila lite från värkarna, jag hade i princip inga uppehåll alls i värkarna vid det laget. Det kom en narkosläkare(som jag självklart brukar jobba med) som la epiduralen och det hjälpte något men inte helt.
 
Strax efter det gick nattpersonalen hem och lämnade över till dagpersonalen, jag fick en barnmorska som hade jobbat i över 30 år vilket kändes tryggt. Hon undersökte mig igen och trots att klockan nu var 07.20 så hade det fortfarande inte hänt något utan jag var fortfarande bara öppen ca 8cm. Barnmorskan valde då att prata med förlossningsläkaren som efter en stund kom in och undersökte mig och tittade på alla värden. De tog då även skalpprov från bebisen för att se hur laktatet (mjölksyrenivåerna) såg ut hos h*n då mina värkar var så kraftiga samt att hjärtljuden fortsatt sjönk och sedan tog lång tid på sig att komma tillbaka till normala nivåer igen. Det visade sig att bebisen började få lite ökade nivåer av laktat, precis på gränsen för när läkarna måste ta ett beslut om hur man ska gå vidare för att få ut bebisen. Läkaren frågade oss om vi visste varför det blev ett katastrofsnitt med vårt första barn, om vi hade fått någon förklaring kring det. Vilket vi egentligen inte fått, mer än att Astrid då hade svaga hjärtljud och samlade på sig rätt så höga nivåer av laktat. Denna läkare berättade då att hon inte trodde att jag skulle kunna föda vårt barn på vanlig väg, det vill säga genom en vaginal förlossning. Hon bedömde, efter att ha undersökt mig, att jag med stor sannolikhet har ett för trångt bäcken och att det är därför mina båda barn har visat samma tendens under förlossningsarbetet med att kämpa för att komma ut så att de blir slutkörda. När jag hörde de orden "det här kommer nog inte gå vägen" så sa jag direkt, utan att tveka en sekund "då är det väl lika bra att ni snittar mig och plockar ut bebisen", "det är inget att vänta på" var precis de ord jag sa smärtpåverkad som satan trots både epidural och lustgas med fullt ös. "Får jag vara vaken denna gång så min sambo får vara med under kejsarsnittet"? Det var min nästa fundering, då det kändes lite som att vi båda blev "snuvade" på upplevelsen förra gången då jag blev sövd, sambon fick vänta utanför och jag inte fick se Astrid förrän flera timmar efter att hon var född. Denna gång skulle jag få vara vaken och sambon skulle få finnas vid min sida, vilken lättnad!
 
De två första bilderna jag har på lill-tjejen
 
Efter att beslutet tagits gick allt fort. Jag fick en urinkateter, jag fick en spruta med Bricanyl för att lugna ner värkarbetet, jag fick antibiotika och fick flytta över till en annan säng. Vi blev flyttade till operationsavdelningen där jag fick träffa hela teamet som skulle vara med på kejsarsnittet och en ny narkosläkare som la ryggbedövning på mig så att jag inte kunde känna någonting från bröstet och nedåt, fruktansvärt obehagligt men väldigt effektivt. Sedan gick allt väldigt fort, 09.20 plockade man ut h*n och den lilla skrek rätt ut med kraftfulla lungor. Tårarna rann längs mina kinder av lycka, jag fick höra bebisens första skrik denna gång och h*n verkade må alldeles utmärkt. Sambon fick följa med ut när de tvättade av bebisen, han fick klippa navelsträngen, vara med när barnläkaren undersökte och de vägde och mätte den lilla nykomlingen. Fortfarande visste jag inte om det var en flicka eller pojke men lycklig var jag samtidigt som jag visste att de höll på och sydde ihop mig för fullt och jag fick syrgas i näsan då jag upplevde det lite tungt med andningen. Sedan kom sambon ut med det lilla knytet i famnen, vad blev det frågade jag och han svarade "Det blev en liten tjej" som var 51cm lång och vägde 3338g. Så nu var jag tvåbarnsmamma till två små underbara tjejer. Hon var så otroligt söt men jag klarade inte av att lägga henne på bröstet när barnmorskan frågade just pga trycket jag hade i bröstet av bedövningen så efter en liten stund gick de tillbaka till förlossningen där sambon fick fika och sitta hud mot hud medan jag fick ligga på uppvaket och låta bedövningen släppa pö om pö. Efter ca 2h på uppvaket kom i alla fall sambon och lill-tjejen till mig på uppvaket och jag fick lägga henne på bröstet, så himla mysigt och samtidigt var jag så enormt trött efter allt. Efter ca 3h från operationen började jag kunna röra på benen lite smått och då fick vi komma upp till bb. Det dröjde sedan lite drygt 1v innan vi hade bestämt oss för ett namn, vi hade några stycken vi valde mellan men till slut föll valet på Moa.
 
 
 
Jag är precis som förra gången imponerad över hur skickliga de är och hur fort det faktiskt går till behandling när det blir skarpt läge och det verkligen gäller. Vi har en fantastisk sjukvård i Sverige men den kan som sagt alltid bli bättre, villkoren måste bli bättre för såväl barnmorskor som andra sjuksköterskor och personalkategorier inom sjukvården. Jag är så fantastiskt lyckligt lottad som trots ett katastrofsnitt(med Astrid) och nu ett akut kejsarsnitt har två friska barn där allt har gått bra. Det är tyvärr inte alltid det slutar så även om de flesta akuta kejsarsnitt går bra så ska man aldrig ta något för givet. 
 
Jag är lyckligt lottad som har två lyckade kejsarsnitt i bagaget, trots ett katastrofsnitt och ett akut kejsarsnitt har jag två friska starka tjejer vid min sida. Vår familj är lyckligt lottade som fått växa tillsammans♥
Posted in: Graviditet/barn


Min förlossningsberättelse del 1

 
Efter min första förlossning(som inte alls blev som vi hade trott eller föreställt oss) var jag i valet och kvalet kring huruvida jag skulle skriva något om det. Då valde jag att inte skriva en förlossningsberättelse trots att jag bloggade aktivt under den tiden. Denna gång känner jag att det ändå känns viktigt att berätta och dela med sig av något som varit uppe på tapeten otroligt mycket de senaste åren i media både i olika tidningar, debattartiklar, sociala medier etc. Förlossningsvården i Sverige går igenom en otroligt tuff period där villkoren för barnmorskor är under all kritik och födande kvinnor är inte garanterade att få föda på det sjukhus som ligger närmast deras hem längre. Det är fruktansvärt och det gör mig otroligt upprörd, för hade det handlat om ett tillstånd som drabbar män kan jag lova att det hade funnits en lösning för längesedan!!
 
Min förlossning började även denna gången som en blixt från klar himmel. Precis som med Astrid gick jag över tiden med 6 dagar. Det var lördag, vi hade träffat sambons familj på dagen och till middag åt vi hamburgare från Max. På kvällen tittade vi på Breaking Bad efter att Astrid hade somnat och lagom till att vi skulle gå och lägga oss vid 23.30 vaknade Astrid och hade feber så hon fick komma in och lägga sig i vår säng. Sambon hade jättesvårt att sova så han gick och la sig på soffan och tittade på tv och jag låg och svettades bredvid vår lilla kamin ;) Precis när klockan slog 00.00 började det mola rejält nedtill i magen och i korsryggen. Jag låg kvar en stund men då det ej blev bättre gick jag upp och tog två Alvedon, värmde en vetekudde och gick tillbaka till sängen och la mig. Efter ca 1h gick jag upp då värken tilltog trots Alvedon och vetekudde. Jag tog en rejält varm dusch och stod där ett bra tag men värkarna tilltog och jag fick flera gånger ta stöd mot väggen för att härda ut värkarna. 
 
Vid 02.30 gick jag ur duschen och väckte sambon och sa att "jag tror det är dags nu", han hoppades nästan att jag skojade då varken han eller jag sovit något på nästan ett dygn men "dessvärre" var det skarpt läge. Vi ringde min mamma som hade "jour" för att ta hand om Astrid när det var dags så hon åkte direkt hit. Sambon ringde sedan in till förlossningen då värkarna började komma regelbundet och var 2-3st på 10 min. Han berättade läget och hur jag mådde och de bad oss att vänta en liten stund till tills värkarna var 3-4 st på 10 min vilket endast dröjde ca 30 min till och under den tiden hann även den så kallade slemproppen gå när jag gick på toaletten. Så runt 03.15 ringde vi igen och då sa de att vi var välkomna in till förlossningen. 
 
Så sjukt smärtpåverkad när vi kom in till förlossningen ;) Haha fantastiskt osmickrande bild!
 
Jag hade väldigt smärtsamma och täta värkar i samband med detta så det var jämnt göra att ta sig ut till bilen trots att den står strax utanför huset på vår uppfart(ca 15 m från dörren). Vi tog oss i alla fall in i bilen och vinkade av min mamma. Tack och lov är det bara ett par minuter till sjukhuset hemifrån och under den relativt korta promenaden från bilen upp till förlossningen fick jag stanna flera gånger för att ta stöd mot min sambo för att härda ut värkarna. Väl på förlossningen möttes vi upp av en undersköterska som tog min vikt, blodtryck, bad mig lämna ett urinprov, vilket inte alls gick, och kopplade upp oss på CTG för att se så att bebisen hade det bra därinne. Vi kom in kl. 04.00 och ca 20min efter vi kommit in fick vi träffa en barnmorska som skulle ta om oss. Hon undersökte mig och det visade sig att jag hade öppnat mig hela 8cm(!!!) så det var inte konstigt att jag hade väldigt ont. Vi fick komma in på ett förlossningsrum direkt och jag fick lustgas vilket var en lättnad till att börja med. Jag fick ett gåbord som jag stod och hängde på för det gjorde bara mer ont när jag låg ner så jag valde att stå upp och ta värkarna med stöd av min sambo, gåbordet och lustgas.
 
To be continued...
Posted in: Graviditet/barn


Illamående, trötthet och hopplöshet

 
Till vänster: Jag i mitten av september, strax innan jag blev gravid igen. Till höger: Bild från igår i v. 25 med lilla mini i magen♥
 
Hej på er!
 
Lovade er för ett tag sen att skriva ett inlägg om hur jag mådde i början av denna andra graviditet så here it goes! 
 
Vi "plussade" redan i typ v. 4 då jag kände i kroppen att jag hade blivit gravid, kan inte sätta fingret på vad det var men på något sätt kände jag att det hade gått vägen. Redan v. 5 kom illamåendet som ett brev på posten och då pratar vi inte om något "litet" morgonillamåendet utan det var 24/7, varje vaken minut mådde jag illa som om jag var fruktansvärt bakfull. Jag ville bara sova för då slapp jag må så himla illa. V. 6 följdes av ännu värre illamående och nu började jag även kräkas 4-6ggr/dag så fick inte behålla mycket alls. Var något lättare att behålla lättare mat på kvällarna men jag fick verkligen kämpa för att få i mig något alls. Huvudfödan bestod av nudelsoppa, fruktsoppa, varmakoppen och annat lättsmält mat. Detta fortsatte veckorna i enda och jag höll på att bli tokig, riktigt jobbigt att må så dåligt även om det kommer något fantastiskt av det hela i slutändan.
 
I v. 8 var jag hos barnmorskan och då hade jag gått ner 3kg på ett fåtal veckor så då skrev de ut Lergigan Comp och Primperan mot illamåendet och kräkningarna så de tabletterna började jag med samma dag. Äntligen släppte illamåendet och jag fick behålla den lilla maten jag fick i mig. Jag hade fortfarande svårt att få i mig ordentligt någon vecka till men så småningom började det vända och aptiten hittade sakta men säkert tillbaka. Från v. 11 försökte jag sluta med tabletterna ett par gånger men med bakslag i form av kräkningar direkt. Det var först i v. 14 som jag äntligen kunde sluta helt med tabletterna och vilken härlig känsla det var!
 
Den första tiden av graviditeten var med andra ord ingen dans på rosor. Den kändes hur lång som helst tidsmässigt och det var riktigt tufft. Särskilt med tanke på att man dessutom hade en liten tjej som inte ens var 2år då som behövde ens uppmärksamhet och kärlek, vilket inte alltid var så lätt när man mådde som en säck potatis ;) Men nu är vi i alla fall så långt gånga som v. 25 och så smått börjar man se "ljuset i tunneln" även om det alltjämt känns som att jag varit gravid för evigt typ,haha.
 
Vill ni att jag skriver lite om hur jag mår nu och kanske lite mer vecka för vecka som jag gjorde sist? Kom gärna med frågor och önskemål så ska jag försöka svara så gott det går!
Posted in: Graviditet/barn


När 3 blir 4!

 
Nu har jag burit på denna hemlighet länge nog. Vi gick ut med det på facebook och instagram för någon vecka sedan så nu är det hög tid att skriva ut det även här till er. I början av juli beräknas familjen utökas med en liten bebis till. Astrid ska bli storasyster och vi ska bli tvåbarnsföräldrar. Det känns både fantastiskt och skrämmande på samma gång. Det är verkligen en välsignelse att få bära ännu ett barn i sin mage. Vi försöker förbereda oss och Astrid så mycket det bara går för vad som komma skall och vi längtar nu ännu mer till sommaren än vad vi annars brukar göra! Vi har inte kollat vilket kön bebisen har för det spelar ingen roll utan det viktiga är att bebisen är frisk och mår bra. Idag går vi in i v. 20 och äntligen känns det som att det börjar ta sig efter en period där tiden gått väldigt långsamt.
 
Vill ni läsa mer om hur jag mått den första tiden av graviditeten? I så fall skriver jag ett inlägg om det :)
Posted in: Graviditet/barn


Nytt i lillans garderob

 
 
 
I torsdags spenderade vi dagen i Erikslund Västerås där det blev en del shopping, framförallt till lill-tjejen då vi inte har några sommarkläder till henne. Så vi gick loss lite inne på Kappahl som hade massor med fina plagg. Denna gång blev det ett linne, en t-shirt, två kortärmade pyjamasar och ett par shorts :)

Adidas for Kids

 
Fick hem dessa godingar från Adidas till Astrid här om dagen. Superfina och passade henne perfekt. Skön dämpning i och riktigt tuffa och fina på henne. Hon verkade gilla dem då hon gick runt som aldrig förr ute på tomten när hon fick inviga dem. Det är viktigt att man köper bra skor till de små så de inte får problem med höfter och fötter när de blir äldre! Många gånger är barnskor lika dyra som vuxenskor men det får man ta för deras hälsas skull.
 
Dessa snyggingar hittar ni hos spartoo och de var faktiskt inte alls så dyra vilket kändes bra!

Borås Cotton

 
Fick hem en superfin filt från Babyshop.se förra veckan. Den kommer från märket Borås Cotton och är gjord i 100% ren ull. En varm och härlig filt för vår lilla tjej att sova under i vagnen nu när det fortfarande är lite kyligt samt perfekt att ha i ett påslakan i vår/sommar när vi är i sommarstugan där det ofta är lite svalare än här hemma!
Posted in: Graviditet/barn


Nytt till vagnen

 
 Var och hämtade ut ett par paket idag och i ett av dem låg denna fina åkpåse till Astrids vagn. Den vi har är otroligt varm och hon blir alldeles svettig nu när det är plusgrader så vi behövde en åkpåse som är lite svalare. Tror denna från märket Beemoo kommer bli kanon. Köpte den hos jollyroom för endast 299:- nu på deras rea, så prisvärt!
Posted in: Graviditet/barn


Bokstavsservis

 
 
I helgen hade vi ju som jag tidigare skrivit kalas för vår lilla tjej som fyllde 1 år. På lördagen hade vi ett gäng vänner över och Astrid fick massa fina presenter. En av dessa presenter var denna superfina servis med bokstäver på, har sett den tidigare och gillat den skarpt så det var inte bara en dotter som blev glad över presenten ;)
Posted in: Graviditet/barn


Grattis på 1-årsdagen hjärtat!!

Blev bananpannkakstårts med grädde och frukt till frukost :)

Idag fyller vår lilla tjej hela 1 år! Det är inte klokt vad fort tiden går! Vi hade kalas med middag tillsammans med vänner och deras barn igår och idag blir det kalas med familj och släkt så det är full fart här hemma!
Posted in: Graviditet/barn


Love of my life♥

 
Störst av allt är kärleken och kärleken till sitt egna barn är faktiskt obeskrivligt. Tror inte man kan förstår det förrän man har ett eget barn att hålla i sina armar. För ett par år sedan hade jag inga som helst tankar på att överhuvudtaget skaffa barn, tur att man får ändra sig under resans gång. Livets resa har många överraskningar och livet kan ta många olika vägar, det beslut som ledde mig och min sambo in på denna resa är jag lycklig över att vi tog ♥

Barnrumsinspo från H&M

Hittade dessa inspirerande bilderna hos H&M Home. Jättemycket fint till barnrummet för både killar och tjejer i blandade åldrar!!
 
Alla bilder hittar ni på H&Ms hemsida där ni även kan klicka hem era favoriter :)

Outfit for the little one

Har satt ihop ett litet kollage med fina och mysiga saker till lillan som skulle passa perfekt för dessa tidiga höstpromenader när hon sitter i vagnen.
 
Onepiece från Babyshop | Kanin från Stor och Liten | Mössa och filt från Lekmer | Skor från Deichmann | Fleecetröja från Zalando
Posted in: Graviditet/barn


6 månader?!

Tänk att den lilla lilla bebisen blivit så stor...
 
Igår blev vår lilla solstråle Astrid hela 6 månader, ett halvår har jag varit hennes mamma och herregud vad tiden flyger iväg. Så svårt att förstå att det redan gått ett halvår med vår lilla tös. Men oj så mycket som hänt detta halvår. Hon har utvecklats massor och växer så det knakar!
 
En liten sammanfattning över första halvåret;
- Hon har lärt sig att vända från rygg till mage och från mage till rygg
- En otrolig växtkurva där hon blivit nästan 20cm längre, gått upp närmare 5kg i vikt, avverkat ett par klädstorlekar även om hon fortfarande har storlek 62 men så smått har vi börjat byta till storlek 68.
- Utvecklat sitt prat med massa nya ljud hela tiden. Alltifrån dadada, höga tjut/rop till att göra pruttljud med munnen så saliven och ev. mat flyger all världens väg
- Drar sig upp till sittande och helst hela vägen till stående när hon ligger på rygg och man håller i hennes händer
- Vill helst rulla runt på mage och ligger sällan still på skötbordet vilket gör bytena till en riktig utmaning för oss föräldrar
m.m.m.m.
 
Självklart finns det massor med mer saker som har hänt med lilla då det varje dag kommer fram något nytt. Men det är svårt att få med allt såhär i text!
 
Nu ska vi i alla fall njuta av denna lördag genom att åka hem till min mamma. Astrid ska få bada balja, jag tänkte hänga lite i solen och bättra på brännan ytterligare och sedan ska vi har lite räkfrossa ikväll med västerbottenpaj, sallad, ost och kex och lite annat smått och gott! Mys!!
 
Ha en underbar lördag och njut av solen♥
Posted in: Graviditet/barn


Newbie wishlist for Astrid

 
 
Märket Newbie från Kappahl har fått in så mycket höstfint till de små och här ovan kan ni se lite av det jag fastnat för som jag gärna skulle ha i Astrids garderob. Ja det är helt klart minst lika kul att köpa kläder till henne nu som till sig själv om inte ännu roligare! Måste försöka uppdatera min garderob lite till hösten också då jag börjat tröttna på det mesta jag har vid det här laget ;)

Newbie home

Kunde inte låta bli att köpa denna söta vimpel när jag såg den på Kappahl. Älskar Newbies kläder och nu finns ju även inredning till barnrummet och självklart lyckas de även med den och levererar fina och söta produkter. Denna vimpel hänger nu på Astrids säng och kommer senare, när vi har ett rum att inreda, få hänga i hennes rum antingen på väggen eller i taket. Den kostar bara 99:- och det är den helt klart värd :)
 
 

Stimulans för lill-tjejen

 
 
 
Då vår lilla tjej börjat försöka greppa saker mer och mer de senaste veckorna tänkte jag att hon behöver en leksak som kan hjälpa henne att utveckla detta. Så jag gick in på butiken Nära & Kära i Gamla Stan här i Eskilstuna och hittade en jättefin uggleskallra från märket Pumpkin som jag köpte. Den bkev väldigt populär och Astrid ligger mer än gärna och tittar på den, pratar med den och försöker greppa den!
Posted in: Graviditet/barn


Mer mode för pengarna

 
I fredags var jag nere på stan utan bebis för första gången. Astrid fick hänga med sin pappa ett par timmar och jag passade på att spana in butikernas utbud(inte varit på stan sedan hon föddes för 8v sen) och handla lite smått och gott till badrumsskåpet som tagit slut. Hittade inte mycket till mig själv i klädväg tyvärr utan det blev istället en body och ett par mysbyxor från Kappahl (som hade 25% rabatt på hela sortimentet för medlemmar fredag och lördag) till lill-tjejen. Är det såhär det ska vara nu, att jag köper till henne istället för till mig själv?! :p
 
Inte så konstigt att man lätt handlar till de små då det finns otroligt mycket fint i butikerna både online och i fysiska butiker. De växer ju dessutom väldigt fort så det går åt en hel del kläder till dem så det kan därför bli dyrt om man inte tänker sig för. Ett tips är ju att använda sig av rabattkuponger när det finns att tillgå så man kan spara lite pengar i sin shopping. En sida som har mängder med bra rabattkuponger är rabattkalas.se, finns rabattkuponger till bland annat barnprodukter men även mycket annat! Perfekt att kunna utnyttja lilte rabatter såväl i fysiska butiker som online och spara lite pengar på saker man ändå behöver både till sig själv och till de små liven!

Den fantastiska kvinnokroppen

Under graviditeten gick jag upp 20kg i vikt, när man tänker på saken så känns det ju helt galet. Jag som dessutom är så kort, haha. Samlade på mig en hel del vätska mot slutet så det gjorde ju sitt. Något som är fascinerande är hur fantastisk kvinnokroppen är. Redan efter knappt 2v hade jag gått ner hälften utan att göra något mer än att få vår dotter och amma henne. Nu har jag gått ner ytterliggare ett par kilo och har drygt 8kg kvar att gå ner till den vikt jag startade på innan graviditeten.
 
Jag tycker det är häftigt hur kroppen kan anpassa sig till att töja ut sig så otroligt mycket och sedan gå ihop så fint och snabbt som den gör. Nu har jag ju en bit kvar till hur kroppen såg ut innan graviditeten men det kommer och jag skyndar långsamt. Går långa powerwalks med lillan i vagnen i stort sett varje dag så de sista kilona kommer ju försvinna så småningom och snart kan jag börja träna styrka lite lätt för att hitta tillbaka till formen också. Vill dock inte börja för tidigt med tanke på att det blev ett kejsarsnitt när hon kom till världen. Vill verkligen inte riskera att det blir något tokigt med det och mina magmuskler så jag skyndar långsamt och kommer börja väldigt basic och lugnt!
 
Före graviditeten respektive sista veckan av graviditeten:
 
 
 
Bilder efter förlossningen:
Jag har ju som sagt en bit kvar men med tanke på att ingen träning är genomförd och dessa resultat ändå kommit så får man vara mer än nöjd över vad kroppen är kapabel till :)