Powerwomans in my life!

Bild från pinterest 
 
Hej på er!
 
Idag är det internationella kvinnodagen och det tycker jag är viktigt att man ska lyfter fram! Vi kvinnor är fantastiska och förtjänar att hyllas och lyftas fram mer än någonsin i samhället! Vår tid är nu och jag önskar att kvinnoförtryck, kvinnomisshandel, våldtäker och andra vidriga handlingar som trycker ner kvinnor ska upphöra. Detta är förstås i nuläget endast en djup önskan för tyvärr är det den verkligheten alltför många kvinnor i världen lever i fortfarande. Problematiken med kvinnors rättigheter i världen lyfts fram mer och mer i media och förhoppningsvis kommer arbetet kring detta öka och ge fler kvinnor ett bättre liv där de har möjlighet att vara med och påverka sitt liv i betydligt större utsträckning än idag.
 
Alla förtjänar att få en trygg uppväxt, att fritt få välja vem man vill leva sitt liv med, att fritt få välja vad man ska få jobba med och att överhuvudtaget vara tillåten att ha ett arbete som inte enbart handlar om att ta hand om barnen och hemmet. Tänk er själva att ha någon eller några som bestämmer precis allt över dig, vad du ska ha på dig, vem du träffar, vart du går osv. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara och jag blir både arg och rädd när jag tänker på hur många kvinnor som lever så i dagens samhälle år 2019.
 
Jag är lyckligt lottad som blivit född i ett land som Sverige som ändå har kommit en bra bit på vägen när det kommer till kvinnors rätt i samhället. Ett land som har jobbat en hel del med jämställdhet men som ändå har en bra bit kvar innan vi jobbar och lever på helt lika villkor, tyvärr! Men ändå känner jag mig glad och stolt över att kunna få välja fritt vem jag spenderar mitt liv med, vilka vänner jag väljer att ha, vilka kläder jag bär på mig själv och mina barn osv. 
 
 
Jag har flera starka förebilder i kvinnor i mitt liv dels i min familj där jag har en mamma som alltid kämpat och krigat för mig och min bror. För att vi skulle få en så trygg och bra uppväxt som möjligt och som alltid finns vid vår sida oavsett vad. Det är vad jag kallar en stark kvinna även om hon inte alltid kanske ser sig så själv♥
 
Min moster är ännu en kvinna som innerstinne är otroligt stark, hon har gått igenom så mycket tuffa saker och väldigt mycket på egen hand som man inte ska behöva gå igenom själv och har tagit sig igenom det till stor del i alla fall. Hon har alltid varit en förebild i mitt liv, en kvinna som jag sett upp till av så många anledningar, min extramamma♥
 
En annan otroligt stark kvinna i min närhet är min farmor, 95 år gammal, bor hemma själv utan någon hemhjälp, går och handlar själv, lagar all mat, bakar, städar osv. Hon har varit änka sedan -89 och har sedan dess levt ensam. Hon är envis som en åsna och krigar sig igenom allt på egen hand. Tänk om man kan få bli ens i närheten av så stark och pigg med tanke på åldern som hon då kan man gå hur långt som helst!
 
Sen finns det så många härliga tjejer och kvinnor i det offentliga som man som tjej och kvinna kan se upp till. Tjejer och kvinnor som kör sitt race och lyckas ta sig till toppen! Att göra sin grej och tro stenhårt på det och sedan lyckas, tänk vilken fantastiskt egenskap och inspiration man kan vara för unga och äldre tjejer och kvinnor, det är power!! 
 
 Bild från pinterest
 
Nu har ju jag dessutom två små tjejer här hemma som jag önskar och hoppas kunna växa upp till trygga, individuella och starka tjejer som vågar ta för sig och säga ifrån om de tycker att något är fel. Jag försöker redan nu förklara och visa när saker är fel och hur man kan göra eller säga då för att redan i tidig ålder ge dem verktyg för att tackla problem som kan uppkomma och det tror jag är viktigt. När de vill testa en aktivitet eller vill ha någon leksak är jag tydlig med att säga att de självklart ska testa, en del föräldrar skulle kanske tänka att "nej det där är något för killar, inte för tjejer" men så vägrar jag tänka. Alla barn kan testa alla aktiviteter oavsett kön, punkt!
 
Vilka kvinnor ser du upp till i ditt liv? Hur ser du på internationella kvinnodagen? Dela gärna med dig av dina tankar♥
Posted in: Tänkvärt


När paniken griper tag!

Igår när jag tittade runt på mina sociala medier fick jag se ett inlägg om ett försvunnet spädbarn i en barnvagn. Med en klump i magen klickade jag mig snabbt vidare till Aftonbladet för att se vad det handlade om.
 
Mycket riktigt hittade jag där en artikel om ett spädbarn på 6 månader som hade försvunnit i sin vagn utanför en förskola i Göteborg. Mamman hade lämnat sitt sovande barn i vagnen precis utanför förskolan när hon skulle in och hämta storasyster. När de kom ut och skulle gå hem så var barnvagnen borta, ni kan läsa mer om detta här om ni missat det. Tack och lov fann polisen med hjälp av allmänheten barnet välbehållet efter lite drygt 2 timmar!
 
Detta grep tag i mig på ett personligt plan då jag så många gånger lämnat Moa sovandes i vagnen utanför förskolan(visserligen innanför grindarna men fortfarande utanför förskolan) när jag hämtat Astrid. Tack och lov har ju vagnen alltid stått kvar med mitt älskade barn i när vi kommit ut igen, precis som det ska vara. För det är ju ingen människa som har rätt att ta någonannans barn. Men i dagens samhälle vet man inte, man kan tyvärr inte alltid lita på sina medmänniskor. Det finns många som mår dåligt av olika anledningar, som är påverkade av droger, som inte är i sina sinnes fulla bruk och som inte handlar rationellt. Tyvärr ser vårt samhälle ut så idag men tack och lov är det inte ofta barn försvinner under sådana former som igår. Jag lider verkligen med föräldrarna till detta barn, jag kan bara föreställa mig paniken hon måste ha känt när vagnen helt plötsligt var spårlöst försvunnen. Jag tror inte det går att föreställa sig fullt ut om man inte själv har barn men det måste vara den absolut värsta känslan man kan uppleva som förälder. Man måste hinna tänka så många hemska tankar innan de, som i detta fall, fick veta att barnet var återfunnet och välbehållet.
 
 
 
Denna händelse fick mig att tänka på mina egna barn som jag så ofta haft sovandes utomhus i vagnen för att de sover så gott i friska luften. Jag har, tragiskt nog, tänkt den fruktansvärda tanken vid några tillfällen "tänk om någon skulle komma och ta mitt barn nu när hon ligger ute och sover". Förstå vilken panik!? Att dessa tankar överhuvudtaget funnits hos mig ger mig ett sting av obehag, är det såhär vårt samhälle ser ut idag? Ska vi behöva oroa oss för att inte få ha våra barn ifred? Kanske inte ens på din egen tomt? Ska vi inte kunna ha barnen sovandes i vagnen när vi springer in på förskolan precis innanför fönstret för att storasyskonet utan att någon inkräktar på familjens säkerhet? 
 
Jag hoppas för allt i världen att detta inte ska bli vanligare, men tyvärr känns det inte som att det kanske var sista gången något liknande kommer hända. Samhället idag känns inte alltför säkert många gånger och det krävs krafttag för att man ska kunna känna sig mer trygg såväl när det gäller ens barn eller sin egen säkerhet. Ingen borde behöva känna rädsla av att vistas ute när mörkret tränger sig på men tyvärr är det många, inklusive mig själv, som känner en otrygghet då. Idag skulle jag tro att det är många föräldrar som tänker en extra gång innan de lämnar sitt barn ensamt i en vagn utomhus, både medvetet och omedvetet, trots att detta borde vara en självklarhet att man ska kunna göra. Min dotter ligger just nu och sover i sin vagn utanför vårt hus med en babywatcher kopplad till sig så jag hör så fort hon vaknar eller något ljud närmar sig vagnen. En trygghet för mig som ändå gör att jag har lite extra koll på henne när jag inte har henne i min direkta närhet även om hon ligger på vår tomt!
 
Till de som i princip smutskastade den drabbade mamman igår för att hon hade lämnat barnet i vagnen utanför förskolan genom att skriva saker som att "hon fick skylla sig själv när hon lämnar sitt barn obevakat" osv. Skäms på er!! Vad är det för fel på er? Tror ni inte att hon redan mådde så dåligt som man någonsin kan göra? Det är inte på något sätt mammans fel, ni som anser det har säkert inga egna barn alternativt så har ni ingen uppfattning om hur förskolor idag fungerar. Det finns inte plats i förskolans hall eller kapprum för alla småsyskons vagnar, de smutsar även ner så i verkligheten fungerar det inte att alltid ta med sin småsyskonen in. Det här är inte på något sätt mammans fel och jag tycker det är tragiskt att andra människor ska ge sig på den utsatta mamman! På något vis så finns det alltid folk som ska trycka ner andra mammor när det är något som de själva inte anser vara okej. Alla föräldrar gör så gott de kan och denna mamma har inte gjort något fel!! Skärpning hörrni! Vad sägs om att lyfta, stötta och peppa varandra istället för att alla ska få bli de bästa föräldrar till sina egna barn istället!?
 
Vad tycker ni om hela denna diskussion? Ni som har barn, hur har ni gjort när ni lämnat respektive hämtat på förskolan? Sover ditt barn ute eller inne? 
Posted in: Tänkvärt


#metoo

När jag tittar i mitt facebookflöde och instagramflöde får jag en klump i magen samtidigt som ilskan stiger i mig. Den ena tjejen/kvinnan efter den andra använder #metoo som en ”symbol”för att visa hur många som verkligen, på ett eller annat sätt, blivit utsatta för någon form av kräkning, sexuellt övergrepp, våldtäkt osv av män. Allt detta mot sin vilja. Det är med ilska och viss oro jag tänker på att jag är mamma till två fantastiska flickor, flickor som dessvärre, om världen fortsätter se ut som den gör idag, riskerar att utsättas för kräkningar mot deras kroppar och deras sexualitet. Oskyldiga barn som riskerar att utsättas för saker ingen människa ska utsättas för någonsin, ett NEJ betyder alltid NEJ oavsett hur tydligt eller otydligt det uttalas eller visar sig med kroppsspråk. Ett NEJ kan aldrig betyda något annat än just NEJ!!! Hur lång tid ska det ta för dessa trångsynta idioter till killar/pojkar/män att fatta detta?! Det är av stor vikt att vi alla tar vårt ansvar som medmänniskor, föräldrar, syskon, kompisar eller vilken relation vi nu har till varandra att stötta varandra om något händer, att absolut inte skuldbelägga den som drabbats(det är aldrig den utsattes fel utan felet ligger alltid hos förövaren) och sätta ner foten och säga ifrån när någon beter sig olämpligt!
 
Det är dags att alla kvinnor/tjejer/flickor som utsatts för något som kränker din kropp eller din sexualitet på något sätt slutar skämmas över det och vågar berätta för någon som du litar på. Det är inte du som ska skämmas utan det är den äckliga, vidriga människa som utsatt dig för kräkningen som ska må dåligt och skämmas, du har inte gjort något fel!
 
 
 Jag har tyvärr som många andra tjejer/flickor/kvinnor blivit utsatt för muntliga och kroppsliga kräkningar från unga år. Jag har pratat om det med vänner som dessvärre varit med om liknande saker men som så många andra har jag skämts för att det hänt. Under högstadietiden fick jag många kommentarer om mina bröst(som alltid varit stora), kallades baywatch och liknande och när man sa åt killen i fråga försökte de bara skoja bort det. När man sedan började gå på krogen har man många gånger blivit utsatt av killar som dansar tätt intill en fast man putar bort dem och mer eller mindre ber dem dra åt helvete, händer på rumpan är ju dessvärre inte heller något man sluppit dessa utekvällar. Män som visslar och kallar på en som att man skulle vara en katt ”kisse kisse” när man gått förbi har också hänt... Så tyvärr får jag också sälla mig till skaran av tjejer/flickor/kvinnor som ansluter sig till #metoo . Jag hoppas bara att mina tjejer ska slippa ta till en sådan hashtagg när de växer upp, att samhället någon gång tar sitt ansvar och verkligen tar dessa problem på allvar istället för att vara rädda för att trampa förövarna/männen i fråga på tårna!!!
 
Allvarligt talat män, vad är det för fel på er? Är ni så fruktansvärt osäkra och själviska så ni promp måste ge er på tjejer som bara försöker ha en rolig kväll ute med sina vänner? Vad ger er rätten att bestämma över någon annans kropp? NI borde skämmas ögonen ur er, hade ni varit min son hade jag blivit vansinnig och hårda straff hade utdelats hemma! Det spelar ingen roll vad tjejen har för kläder eller hur hon ser ut, i den bästa av världar ska man kunna gå runt naken utan att någon ger sig på en oavsett om det är verbalt eller fysiskt! Sen vet jag att inte alla män är svin, jag har en fantastisk sambo vid min sida som aldrig gjort mig illa på något vis och han vet vad ett nej betyder. Men tyvärr är det alltför många män som uppenbarligen inte vet det...
 
Tillsammans är vi starka och det gäller att vi håller ihop istället för att klanka ner på varandra eller misstro varandra!! 
Posted in: Tänkvärt


Richard Alex - Mother

Jag måste bara tipsa om denna fantastiska låt, jag får gåshud på hela kroppen varenda gång jag lyssnar på den. Den är så otroligt innerlig och vacker så man blir alldeles tårögd! Richard som skrivit och producerat låten är en otroligt musikalisk kille som jag träffade på för första gången under tiden som jag pluggade till sjuksköterska då han var tillsammans med en tjej jag pluggade med. 
 
Lyssna på låten, ni vill inte missa den och adda den till era listor på Spotify. Här finns den på Spotify!!
 
 
 
Skriv gärna någon rad om vad ni tycker om låten! :)

Ey Gäri!

Älskar denna härliga låt från Linda Pira och Molly Sandén. Så peppig och dansvänlig, jag blir riktigt glad när jag hör den. Cool låt av två grymt coola brudar och med ett extremt viktigt och aktuellt ämne! Tillsammans är vi starka tjejer, ingen ska få bete sig hur som helst mot oss vi förtjänar respekt för de vi är och inget annat!!
 
 
 
 

Jag ska bara vara mig själv

 
 
 
När jag tittar in i ljuset ser jag pusslet som vi lagt och då faller alla bitarna på plats
Och när jag hör dem säga orden som de många gånger sagt
Så många gånger så man nästan tror på allt
Nä, jag tittar inte ner mer
Jag tittar upp mot himlen
Så, finns det nån här, finns du ens
För, idag ska de höra sanningen
Jag ska aldrig ta skit igen
Jag ska bara vara mig själv
Ba, ba, bara få va mig själv
Jag ska bara vara mig själv
Ba, ba, vill bara få va mig själv
 

Love of my life♥

 
Störst av allt är kärleken och kärleken till sitt egna barn är faktiskt obeskrivligt. Tror inte man kan förstår det förrän man har ett eget barn att hålla i sina armar. För ett par år sedan hade jag inga som helst tankar på att överhuvudtaget skaffa barn, tur att man får ändra sig under resans gång. Livets resa har många överraskningar och livet kan ta många olika vägar, det beslut som ledde mig och min sambo in på denna resa är jag lycklig över att vi tog ♥

Sluta vikthetsa!

Jag har länge tänkt att skriva ett inlägg i stil med det här men inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig men here we go!
 
I dagens samhälle matas vi ständigt med bilder på smala modeller och kändisar, nya bantningstips finns i varenda kvällstidning dagligen och även i många magasin som man köper och vikthetsen är ett faktum som inte kan undgå någon. Att då vara ung och växa upp i ett samhälle där smala människor ständigt exploateras och får stort utrymme i media kan inte vara lätt, eller det är inte lätt.
 
Det är både märkligt, upprörande och fascinerande på en och samma gång att detta "fenomen" har fått fortgå i så många år nu. Det debatteras hit och dit om hur skadligt dagens ideal är för unga men blir det någon skillnad? Jag tycker nog att hetsen är minst lika stor idag som för 6-7 år sedan om inte större. Idag ligger fokus inte bara på att vara smal utan det har uppgraderats till att man ska träna som en tok, gärna varje dag, och äta extremt "nyttigt" för att få synliga muskler och vara slimmad och tonad. Detta har gjort att vi idag har fått ytterliggare en ätstörning nämligen Ortoxi som innebär att man har en sjuklig fixering kring att leva nyttigt, det vill säga genom att träna ohälsosamt mycket eller att äta extremt nyttigt. Som att det inte var nog med anorexia och bulimi?!
 
I dagens samhälle känns det dessutom som att de som tränar, äter nyttigt och dessutom visar upp sitt nyttiga leverne dessutom blir hyllade och lyfta till skyarna. Tyvärr är ju detta något som spär på risken för att den "nya" ätstörningen Ortoxi får chansen att befästas ytterliggare. Det blir alltså ytterliggare en press på dagens unga och även vuxna, att man ska träna och äta nyttigt för att "passa in". Sedan behöver det inte betyda att alla som tränar massor och äter nyttigt riskerar att bli sjuka, det är helt individuellt hur man är som person och träning och hälsa är olika för olika personer så därför säger jag inte att det är fel utan att det kan bli väldigt fel.
 
 
Foto: Colourbox
 
Jag ska erkänna att innan jag blev gravid våren 2014 låg jag nog lite på gränsen till att vara i riskzonen för ortoxi. Jag tränade för det mesta 4-5 gånger i veckan, ibland fler och jag åt bara kvarg och liknande till mellanmål, uteslöt de flesta kolhydraterna och socker och onyttigheter var väldigt ovanligt att jag intog. Jag gick ner 4kg på bara någon månad i samband med detta och jag tränade stenhårda pass när jag var på gymmet. I och med graviditeten fick jag släppa på denna fixering vid att utesluta kolhydrater osv för barnets skull och allt som allt gick jag upp 20kg under min graviditet. Ja jag fortsatte träna lite grann under själva graviditeten men försökte ställa om hjärnan på att det är okej att gå upp i vikt nu, det är för en god sak och jag mådde faktiskt väldigt bra under den perioden.
 
 
En bild från mitt arkiv; T.v. När jag tränade som mest och ibland kanske lite för mycket. T.h. Sista veckan under graviditeten
 
Det är inte på något vis fel att träna och röra sig, jag förespråkar det snarare fullt ut då jag vet vilka hälsofördelar det finns med att röra på sig ett par gånger i veckan. Man minskar risken för allvarliga sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar osv. Som med allt annat här i världen handlar det om att göra saker med måtta, det vill säga att kroppen mår bra av att få träna och röra på sig ett par gånger i veckan och det är inte fel att unna sig en bulle eller något annat man tycker är gott, bara man inte gör det i stora mängder dagligen.
 
Personligen älskar jag att träna och röra på mig, jag mår otroligt bra i både kropp och själ när jag får göra det ett par gånger i veckan och träning kan många gånger fungera som terapi för mig. I mitt jobb som sjuksköterska på en akutvårdsavdelning där tempot är skyhögt och man inte sitter ner mer än högst ett par minuter åt gången och för det mesta springer runt ute hos patienterna så behöver jag träningen. Träningen gör att jag orkar mer på jobbet både fysiskt och psykiskt, vilket är en livsviktig del av mitt jobb då det är väldigt krävande och vi många gånger har att göra med livshotande tillstånd. Det gäller att man klarar av att vara skärpt på jobbet och dessutom vill man ju orka vara social när man kommer hem. Jag vill orkar vara en bra mamma till min dotter och en glad och kärleksfull sambo till min andra hälft. För att orka allt detta behöver jag röra på mig, men det får inte gå till överdrift. Jag tränar inte för att bli smal, jag tränar för att må bra och förhoppningsvis få leva ett långt och friskt liv! Dessutom har jag fått ett nytt perspektiv på livet, jag vill ge min dotter sunda värderingar och förhållningssätt till livet och på mat och träning. Inte vill jag trycka i henne massa sjuka ideal och få henne att tro att hon inte duger som hon är, det gör samhället alldeles för bra på egen hand. För mig handlar det om att försöka uppfostra en stark individ som trivs med den hon är och har en sund inställning till livet och maten, om jag lyckas får vi se om sisådär 13-15år och då har vi förhoppningsvis vettigare ideal än idag!
 
Nu blev det ett rätt långt inlägg, jag hoppas ni orkade läsa det då jag anser att detta är viktigt.
 
Vad tycker ni om detta? Känner ni igen er i det jag skriver? Lämna gärna era åsikter om ämnet, ser verkligen fram emot att läsa era tankar och jag lovar att jag läser alla kommentarer och svarar även på dem ♥
Posted in: Tänkvärt