Till vänster: Jag i mitten av september, strax innan jag blev gravid igen. Till höger: Bild från igår i v. 25 med lilla mini i magen♥
Hej på er!
Lovade er för ett tag sen att skriva ett inlägg om hur jag mådde i början av denna andra graviditet så here it goes!
Vi "plussade" redan i typ v. 4 då jag kände i kroppen att jag hade blivit gravid, kan inte sätta fingret på vad det var men på något sätt kände jag att det hade gått vägen. Redan v. 5 kom illamåendet som ett brev på posten och då pratar vi inte om något "litet" morgonillamåendet utan det var 24/7, varje vaken minut mådde jag illa som om jag var fruktansvärt bakfull. Jag ville bara sova för då slapp jag må så himla illa. V. 6 följdes av ännu värre illamående och nu började jag även kräkas 4-6ggr/dag så fick inte behålla mycket alls. Var något lättare att behålla lättare mat på kvällarna men jag fick verkligen kämpa för att få i mig något alls. Huvudfödan bestod av nudelsoppa, fruktsoppa, varmakoppen och annat lättsmält mat. Detta fortsatte veckorna i enda och jag höll på att bli tokig, riktigt jobbigt att må så dåligt även om det kommer något fantastiskt av det hela i slutändan.
I v. 8 var jag hos barnmorskan och då hade jag gått ner 3kg på ett fåtal veckor så då skrev de ut Lergigan Comp och Primperan mot illamåendet och kräkningarna så de tabletterna började jag med samma dag. Äntligen släppte illamåendet och jag fick behålla den lilla maten jag fick i mig. Jag hade fortfarande svårt att få i mig ordentligt någon vecka till men så småningom började det vända och aptiten hittade sakta men säkert tillbaka. Från v. 11 försökte jag sluta med tabletterna ett par gånger men med bakslag i form av kräkningar direkt. Det var först i v. 14 som jag äntligen kunde sluta helt med tabletterna och vilken härlig känsla det var!
Den första tiden av graviditeten var med andra ord ingen dans på rosor. Den kändes hur lång som helst tidsmässigt och det var riktigt tufft. Särskilt med tanke på att man dessutom hade en liten tjej som inte ens var 2år då som behövde ens uppmärksamhet och kärlek, vilket inte alltid var så lätt när man mådde som en säck potatis ;) Men nu är vi i alla fall så långt gånga som v. 25 och så smått börjar man se "ljuset i tunneln" även om det alltjämt känns som att jag varit gravid för evigt typ,haha.
Vill ni att jag skriver lite om hur jag mår nu och kanske lite mer vecka för vecka som jag gjorde sist? Kom gärna med frågor och önskemål så ska jag försöka svara så gott det går!
