Hej fina läsare!

 

Hur mår du denna gråa(i alla fall här hos oss) fredag? Hemma hos oss har vi varit igång sedan 06.30 då båda tjejerna vaknade, den lilla ville amma och den stora ville upp och leka. Vi sitter fortfarande i våra pyjamasar och myser i soffan och tittar på lite barnprogram. Fredagar är alltid Astrid ledig så idag unnar vi oss en lugn morgon där vi inte behöver stressa iväg till någon aktivitet vilket känns skönt. 

 

Igår kväll hade jag mina tjejer över på middag, i slutet av varje månad ses vi och turas om att bjuda varandra på  middag. Jag bjöd på fisksoppa med färskt bröd samt äppelpaj med vaniljsås till efterrätt. Mycket uppskattat och en väldigt trevlig kväll som alltid med de två. Det är en väldigt bra tradition vi fått till, för då vet man att vi åtminstone hinner ses en gång per månad mellan allt jobb, träningar, familjeliv och annat!

 

Annars denna fredag är planerna att ta en promenad strax innan lunch för att söva tjejerna, båda gillar att sova i vagnen vilket är skönt för då får jag röra på mig också! När de sover ska jag passa på att gå förbi Gina Tricot och byta en klänning jag köpte tidigare i veckan och sedan när de vaknat blir det att äta lunch. Nu när det är fredag slutar min sambo redan 13.00 från jobbet så när han kommer hem ska vi passa på att åka ut i skogen och se om vi hittar lite goda trattkantareller. Vi plockar med oss lite matsäck som vi kan njuta av i skogen och sen bara strosar vi runt så länge barnen orkar och tillåter. Kvällen blir lugn och vi kommer nog köpa någon mat och mysa i soffan med någon serie eller eventuellt en film, lite beroende på hur sent Astrid somnar.

 

Vad ska du göra denna fredag? Hoppas dagen blir riktigt bra oavsett vad dina planer är. Kramar från mig ♥

Vid 6-tiden undersökte de mig igen och då hade jag inte öppnat mig något mer trots intensivt värkarbete. De valde därför att ta hål på mina fosterhinnor och låta vattnet gå för att försöka hjälpa till lite på traven då bebisen tryckte väldigt mycket nedåt men trots det gick det inte framåt. De valde även att koppla en elektrod på bebisen huvud för att följa hjärtljuden mer tydligt, de hade nämligen börjat sjunka lite och sedan tog det en stund innan bebisen hämtade sig till normala nivåer igen. Strax efter att vattnet hade gått så fick jag ännu mer intensiva värkar och då hjälpte inte lustgasen, med tanke på att vi trodde att det var ett tag kvar då jag inte hade öppnat mig mer bad jag om att få en epidural för att få vila lite från värkarna, jag hade i princip inga uppehåll alls i värkarna vid det laget. Det kom en narkosläkare(som jag självklart brukar jobba med) som la epiduralen och det hjälpte något men inte helt.

 

Strax efter det gick nattpersonalen hem och lämnade över till dagpersonalen, jag fick en barnmorska som hade jobbat i över 30 år vilket kändes tryggt. Hon undersökte mig igen och trots att klockan nu var 07.20 så hade det fortfarande inte hänt något utan jag var fortfarande bara öppen ca 8cm. Barnmorskan valde då att prata med förlossningsläkaren som efter en stund kom in och undersökte mig och tittade på alla värden. De tog då även skalpprov från bebisen för att se hur laktatet (mjölksyrenivåerna) såg ut hos h*n då mina värkar var så kraftiga samt att hjärtljuden fortsatt sjönk och sedan tog lång tid på sig att komma tillbaka till normala nivåer igen. Det visade sig att bebisen började få lite ökade nivåer av laktat, precis på gränsen för när läkarna måste ta ett beslut om hur man ska gå vidare för att få ut bebisen. Läkaren frågade oss om vi visste varför det blev ett katastrofsnitt med vårt första barn, om vi hade fått någon förklaring kring det. Vilket vi egentligen inte fått, mer än att Astrid då hade svaga hjärtljud och samlade på sig rätt så höga nivåer av laktat. Denna läkare berättade då att hon inte trodde att jag skulle kunna föda vårt barn på vanlig väg, det vill säga genom en vaginal förlossning. Hon bedömde, efter att ha undersökt mig, att jag med stor sannolikhet har ett för trångt bäcken och att det är därför mina båda barn har visat samma tendens under förlossningsarbetet med att kämpa för att komma ut så att de blir slutkörda. När jag hörde de orden "det här kommer nog inte gå vägen" så sa jag direkt, utan att tveka en sekund "då är det väl lika bra att ni snittar mig och plockar ut bebisen", "det är inget att vänta på" var precis de ord jag sa smärtpåverkad som satan trots både epidural och lustgas med fullt ös. "Får jag vara vaken denna gång så min sambo får vara med under kejsarsnittet"? Det var min nästa fundering, då det kändes lite som att vi båda blev "snuvade" på upplevelsen förra gången då jag blev sövd, sambon fick vänta utanför och jag inte fick se Astrid förrän flera timmar efter att hon var född. Denna gång skulle jag få vara vaken och sambon skulle få finnas vid min sida, vilken lättnad!

 

 

Efter att beslutet tagits gick allt fort. Jag fick en urinkateter, jag fick en spruta med Bricanyl för att lugna ner värkarbetet, jag fick antibiotika och fick flytta över till en annan säng. Vi blev flyttade till operationsavdelningen där jag fick träffa hela teamet som skulle vara med på kejsarsnittet och en ny narkosläkare som la ryggbedövning på mig så att jag inte kunde känna någonting från bröstet och nedåt, fruktansvärt obehagligt men väldigt effektivt. Sedan gick allt väldigt fort, 09.20 plockade man ut h*n och den lilla skrek rätt ut med kraftfulla lungor. Tårarna rann längs mina kinder av lycka, jag fick höra bebisens första skrik denna gång och h*n verkade må alldeles utmärkt. Sambon fick följa med ut när de tvättade av bebisen, han fick klippa navelsträngen, vara med när barnläkaren undersökte och de vägde och mätte den lilla nykomlingen. Fortfarande visste jag inte om det var en flicka eller pojke men lycklig var jag samtidigt som jag visste att de höll på och sydde ihop mig för fullt och jag fick syrgas i näsan då jag upplevde det lite tungt med andningen. Sedan kom sambon ut med det lilla knytet i famnen, vad blev det frågade jag och han svarade "Det blev en liten tjej" som var 51cm lång och vägde 3338g. Så nu var jag tvåbarnsmamma till två små underbara tjejer. Hon var så otroligt söt men jag klarade inte av att lägga henne på bröstet när barnmorskan frågade just pga trycket jag hade i bröstet av bedövningen så efter en liten stund gick de tillbaka till förlossningen där sambon fick fika och sitta hud mot hud medan jag fick ligga på uppvaket och låta bedövningen släppa pö om pö. Efter ca 2h på uppvaket kom i alla fall sambon och lill-tjejen till mig på uppvaket och jag fick lägga henne på bröstet, så himla mysigt och samtidigt var jag så enormt trött efter allt. Efter ca 3h från operationen började jag kunna röra på benen lite smått och då fick vi komma upp till bb. Det dröjde sedan lite drygt 1v innan vi hade bestämt oss för ett namn, vi hade några stycken vi valde mellan men till slut föll valet på Moa.

 

 

 

Jag är precis som förra gången imponerad över hur skickliga de är och hur fort det faktiskt går till behandling när det blir skarpt läge och det verkligen gäller. Vi har en fantastisk sjukvård i Sverige men den kan som sagt alltid bli bättre, villkoren måste bli bättre för såväl barnmorskor som andra sjuksköterskor och personalkategorier inom sjukvården. Jag är så fantastiskt lyckligt lottad som trots ett katastrofsnitt(med Astrid) och nu ett akut kejsarsnitt har två friska barn där allt har gått bra. Det är tyvärr inte alltid det slutar så även om de flesta akuta kejsarsnitt går bra så ska man aldrig ta något för givet. 

 

Jag är lyckligt lottad som har två lyckade kejsarsnitt i bagaget, trots ett katastrofsnitt och ett akut kejsarsnitt har jag två friska starka tjejer vid min sida. Vår familj är lyckligt lottade som fått växa tillsammans♥

 

Efter min första förlossning(som inte alls blev som vi hade trott eller föreställt oss) var jag i valet och kvalet kring huruvida jag skulle skriva något om det. Då valde jag att inte skriva en förlossningsberättelse trots att jag bloggade aktivt under den tiden. Denna gång känner jag att det ändå känns viktigt att berätta och dela med sig av något som varit uppe på tapeten otroligt mycket de senaste åren i media både i olika tidningar, debattartiklar, sociala medier etc. Förlossningsvården i Sverige går igenom en otroligt tuff period där villkoren för barnmorskor är under all kritik och födande kvinnor är inte garanterade att få föda på det sjukhus som ligger närmast deras hem längre. Det är fruktansvärt och det gör mig otroligt upprörd, för hade det handlat om ett tillstånd som drabbar män kan jag lova att det hade funnits en lösning för längesedan!!

 

Min förlossning började även denna gången som en blixt från klar himmel. Precis som med Astrid gick jag över tiden med 6 dagar. Det var lördag, vi hade träffat sambons familj på dagen och till middag åt vi hamburgare från Max. På kvällen tittade vi på Breaking Bad efter att Astrid hade somnat och lagom till att vi skulle gå och lägga oss vid 23.30 vaknade Astrid och hade feber så hon fick komma in och lägga sig i vår säng. Sambon hade jättesvårt att sova så han gick och la sig på soffan och tittade på tv och jag låg och svettades bredvid vår lilla kamin ;) Precis när klockan slog 00.00 började det mola rejält nedtill i magen och i korsryggen. Jag låg kvar en stund men då det ej blev bättre gick jag upp och tog två Alvedon, värmde en vetekudde och gick tillbaka till sängen och la mig. Efter ca 1h gick jag upp då värken tilltog trots Alvedon och vetekudde. Jag tog en rejält varm dusch och stod där ett bra tag men värkarna tilltog och jag fick flera gånger ta stöd mot väggen för att härda ut värkarna. 

 

Vid 02.30 gick jag ur duschen och väckte sambon och sa att "jag tror det är dags nu", han hoppades nästan att jag skojade då varken han eller jag sovit något på nästan ett dygn men "dessvärre" var det skarpt läge. Vi ringde min mamma som hade "jour" för att ta hand om Astrid när det var dags så hon åkte direkt hit. Sambon ringde sedan in till förlossningen då värkarna började komma regelbundet och var 2-3st på 10 min. Han berättade läget och hur jag mådde och de bad oss att vänta en liten stund till tills värkarna var 3-4 st på 10 min vilket endast dröjde ca 30 min till och under den tiden hann även den så kallade slemproppen gå när jag gick på toaletten. Så runt 03.15 ringde vi igen och då sa de att vi var välkomna in till förlossningen. 

 

 

Jag hade väldigt smärtsamma och täta värkar i samband med detta så det var jämnt göra att ta sig ut till bilen trots att den står strax utanför huset på vår uppfart(ca 15 m från dörren). Vi tog oss i alla fall in i bilen och vinkade av min mamma. Tack och lov är det bara ett par minuter till sjukhuset hemifrån och under den relativt korta promenaden från bilen upp till förlossningen fick jag stanna flera gånger för att ta stöd mot min sambo för att härda ut värkarna. Väl på förlossningen möttes vi upp av en undersköterska som tog min vikt, blodtryck, bad mig lämna ett urinprov, vilket inte alls gick, och kopplade upp oss på CTG för att se så att bebisen hade det bra därinne. Vi kom in kl. 04.00 och ca 20min efter vi kommit in fick vi träffa en barnmorska som skulle ta om oss. Hon undersökte mig och det visade sig att jag hade öppnat mig hela 8cm(!!!) så det var inte konstigt att jag hade väldigt ont. Vi fick komma in på ett förlossningsrum direkt och jag fick lustgas vilket var en lättnad till att börja med. Jag fick ett gåbord som jag stod och hängde på för det gjorde bara mer ont när jag låg ner så jag valde att stå upp och ta värkarna med stöd av min sambo, gåbordet och lustgas.

 

Hej på er!

Har ni fått en bra start på den nya veckan? Min kunde börjat bättre då jag lyckats dra på mig höstens första rejäla förkylning. Resten av familjen har varit förkylda de senaste tre veckorna så det var väl bara en tidsfråga innan det var min tur. Så denna vecka har inte varit särskilt produktiv, måste verkligen ladda batterierna och försöka pigga på mig inför helgen då vi ska fira min mamma som fyller 60 år i morgon.

 

Idag blir det ännu en dag med att hinka mängder med te blandat med honung, trycka i mig vitaminer och koka mig en ny sats av ingefärsshots. Allt för att försöka mota bort denna förkylning så gott det går. Stora tjejen är på förskolan och leker för fullt och lilla tjejen ligger ute i vagnen och sover så jag har lite egentid som jag spenderar med att blogga, dricka kaffe och titta på serier. 

 

 

Jag sitter och spånar lite på hur jag ska skriva min förlossningsberättelse eller om jag överhuvudtaget ska göra det. Tror det kan vara bra för andra att se hur olika förlossningar kan vara, att det inte finns något som är bättre eller sämre än det andra utan att alla förlossningar är unika. Vad tror ni om det?

 

Ha en fin dag nu! Kramar

Hej på er!

 

Hur mår ni? Här hemma är det lite småsnorigt och småharkligt. Jag harklar och minsta tjejen snorar igen(andra gången på typ 3v). Antar att det kommer gå runt mest hela tiden här hemma nu under hösten och vintern när stora tjejen går på förskolan och släpar med sig massa bacciler hem, haha. Det är nog bara att vänja sig!

 

Måndag igen och en ny vecka har kickat igång. Vi har tagit det väldigt lugnt nu på morgonen, blev väckt av stora tjejen vid 07.00 då hon kom in till vårt sovrum och kröp intill mig i sängen och låg och myste. Lilla tjejen sov till 07.30 så jag passade på att få lite egentid och mystid med Astrid vilket går åt, man märker att hon tycker det är jobbigt till och från med att lillasyster tar mycket tid från mamma. Efter frukost för oss alla har vi myst i soffan och tittat på lite tv och jag har lagat Astrids favoritkanin som hade gått sönder(igen), det är verkligen hennes käraste ägodel och det skulle bli totalt kaos här hemma om den försvann eller gick sönder så pass att det inte gick att laga. Då kanske ni tänker, men varför har ni inte två likadana?! Jo det har vi men den andra går inte alls hem på samma sätt, för den är inte lika sliten och "ingrodd" som favoriten, så vi har allt försökt!

 

Blir en promenad vid lunchsovningen i alla fall då båda tjejerna tycker om att sova i vagnen, passar nog på att gå en sväng förbi stan också, skulle behöva köpa nya byxor till Astrid och ett par saker på Clas Ohlson. Sen blir det nog lite lek på tomten och i lekparken på eftermiddagen om vädret tillåter innan sambon sen kommer hem vid 16-tiden.

 

Hoppas ni får en fin måndag kära läsare! Kramar från oss

Hej på er!

 

Det är inte så ofta jag delar musik såhär men jag fullkomligt älskar denna låt. Blir så sjukt glad av den och vill bara hoppa runt och dansa. Yes så är det, helt klart min feelgood-låt just nu. Hehe!

 

 

Denna torsdag har spenderats med att bråka med en bångstyrig 2,5 åring med enorm egen vilja som testar gränser till tusen. Så fort man säger nej blir hon vansinnig och gapar och skriker, puh! Det här med treårstrots... Den kom tidigt till vår familj,haha! Men sånt är livet. Det slutade i alla fall med att hon hade alla kläder på sig och gick medgörligt till förskolan och blev glad när hon såg kompisarna där så allting gott i slutändan! JAg följde upp det men en lång powerwalk, blev 7,5km idag och det tog lite drygt 1h och 20min. Överlägset längsta promenaden sedan förlossningen för 8v sedan så nu känner jag äntligen att jag börjat komma tillbaka och att kroppen samarbetar lite mer. Har sedan myst hemma med vår lilla 8v bebis, kollat på OITNB, ätit lunch och druckit kaffe och nu tänkte jag ta mig en dusch innan det är dags att hämta på förskolan.

 

I morgon är det äntligen fredag vilket betyder att jag har båda barnen hemma och sambon slutar redan 13.00 vilket är lyxigt värre. Får se vad vi hittar på då, inga planer än så länge. Blir nog en promenad på förmiddagen i alla fall, älskar dessa powerwalks och båda barnen gillar fortfarande vagnen så perfekt att passa på när det

dags för stora tjejen att sova middag!

 

Hoppas ni får en fin fortsättning på denna torsdag! Kramar från mig

 

5 månader, så lång tid har det gått sedan jag skrev några rader här senast. Det har varit flera orsaker till det. Bland annat har jag inte haft någon motivation eller inspiration för bloggen, jag har spenderat min tid med familjen och husfix, jag har under denna tid hunnit med att vara höggravid och föda vårt andra barn och allt i efterförloppet av att få ännu en liten familjemedlem att ge tid och kärlek.

 

 

Dock känner jag nu att jag faktiskt saknar skrivandet på bloggen, kanske inte kommer ha tid att uppdatera dagligen och att "sträva" efter att ligga på "mest kommenterade listorna" och liknande som jag gjorde tidigate utan snarare lägger tiden på bra inlägg och att svara på de kommentarer jag får till dem så gott jag kan :) Kommunikationen med er läsare är ju en av de roligaste bitarna med själva bloggandet så det vill jag absolut inte tappa!

 

Har lite tankar om några inlägg som jag nog kommer bygga ihop åt er nu framöver. Blir nog en förlossningsberättelse, lite mer om nya familjemedlemmen och hur livet förändras när man helt plöstligt har två barn att ta hand om och sen ska jag även försöka fortsätta med mitt intresse för mode och dela med mig till er av outfits. Kommer nog bli en del inspiration gällande kläder till barn också då det är en stor del av livet nu!

 

Jag hoppas ni vill vara med på denna resa då jag nystartar min gamla blogg och (förhoppningsvis) fyller den med bra inlägg som uppskattas av både mig och mina läsare ♥

 

Kramar från mig